Åsa Linnea

Hej och hå! Hela Grönsta var en enda lersörja, och ni som känner mig vet ju vad jag tycker om smutsiga skor... Men det var bara att gilla läget och gegga ner sig.

Efter ca sjuttioelva toalettbesök {läs: bajamajabesök} så stod jag längst fram i startgrupp 7 {näst sista} för att ta mig an den sist milen av tjejklassikern.

Eftersom jag startade näst sist var det fullt ös i spåret redan. Många gick och många gick i bredd. Inte helt okej mot oss som ville springa. Power walka kan man kanske göra på andra sorters lopp. Spåret var bra att springa på, men i kanterna var det väldigt sörjigt så det var inte det enklaste att springa om heller.

Banan kändes riktigt tung, det var antigen uppför eller nedför. Sjukt mycket backar, vilket ju inte är min specialité. Inte en känning i varken knä eller baksida lår under hela loppet! Måste berott på den magiska tapen, helt fantastiskt :)

Tog mig i mål på 58:42, vilket är 5 sekunder långsammare än Midnattsloppet, men med tanke på banprofilen och trängseln så känner jag mig mer nöjd med denna löparinsats.

Så kan jag nu stoltsera med att ha genomfört en Tjejklassiker!

Stort tack till alla som hejat, peppat och följt mig under detta äventyr! ❤