Tillbaka från Göteborg
Göteborg var bra. Jag gillar defentivt den staden. Men det var två jobbiga dagar. På torsdagen spelade lagen nio matcher, så det var ju i princip från den ena matchen till den andra och sen försöka klämma in lite mat också. Roligaste matchen att coacha var helt klart ettornas match mot Rekarne. Det blev iof förust med 1 boll, men riktigt kul handboll. Blandade resultat och insatser, men det bror väl delvis på matchtiden 1x25 min och lite andra faktorer. Å andra sidan var inte fokus på bästa placeringarna i SM heller.
Har i alla fall kommit fram till att man egentligen är ganska hjälplös som tränare. På sätt och vis. Mycket är upp till spelarna, det man kan göra som tränare är att byta spelare och komma med taktiska råd. Det är frustrerande när man vet att spelarna kan så mycket mer än vad de presterar. Men så fungerar jag med, blir väldigt irriterad när det inte går vägen. Och det gör det ju faktiskt inte alltid. Verkligen inte alltid. Man vet ju att man kan spela bra, men vissa dagar, matcher, vill det sig bara inte.
Sen har jag också kommit fram till en annan viktig sak; Genom att se spelet från olika vinklar ökar man också förståelsen för det. Om man exempelvis dömer matcher så får man handbollsmatchen ur en domares perspektiv och om man coachar får man det ur en tränares. Om det sen gör mig till en bättre handbollsspelare återstår väl att se...
Nu har jag snart varit på skol-sm fler gånger som coach än som spelare ^^