Mamma i ett nötskal
Den här lilla gumman har sovit sen vi lämnade av storebror på förskolan vid 10. Först gosigt i vagnen och sen ett litet uppvak för mat för att sen slumra om igen. Det är nån typ av rekord i sammanhängande sömntid för henne.
Jätteskönt för henne med långsömn. Jätteskönt för mig med lite andrum.
Men inte ens nu, en sån här gång, kan jag slappna av och njuta av stunden. Då kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten istället.
Varför sover hon så mycket just nu? Kommer hon inte till ro ordentligt med storebrorsan hemma? Är det för rörigt för henne? Borde hon få mer ensamtid än hon får?
Däremot så finns det ingen hon tindrar ögon så mycket mot som mot sin storebror, så det kanske är därför hon passar på att sova när han ändå inte är hemma... Trist att bara hänga med mamma :)
Alla dessa mamma-känslor. Man kan ju bli galen för mindre!