Åsa Linnea

Hann aldrig lägga upp det här inlägget på blöggen innan det helt plötsligt blev dags att avsluta graviditeten och åka till Danderyd för att föda.

 

Här sammanfattade jag den första graviditetens alla inlägg i ett och samma inlägg, så vi kör på samma visa och håller tummarna för att bebisen redan har tittat ut, för lagom till att det inlägget publicerades så myste vi som bäst i bebisbubblan på Danderyds patienthotell.

 

 

För att sammanfatta den här graviditeten lite så kan jag väl säga att jag trodde att den skulle upplevas som snabbare än vad den gjorde. Alla säger ju att man under den andra graviditeten knappt hinner blinka innan det är dags, men jag tycker att det stundtals har gått sååå segt. Snart eller förhoppningsvis redan i mål dock :)

 

Jag upplever mig själv ändå som "rätt bra" på att vara gravid, även om det inte är min grej. Min kropp verkar vara på alerten, jag har kunnat träna på rätt bra och inte haft några större krämpor att tala om. Till saken hör dock att jag vill kunna köra på i mitt eget tempo och inte behöva begränsas i vardagen, vilket jag upplever att jag gör som gravid (kroppsliga och hormonella förändringar, humör, sammandragningar, trötthet, svullnad, kli osv).Så att vara i mitt normala tillstånd passar mig bäst - en del människor älskar ju att vara gravida, men jag är inte en utav dom. Hade sagt innan att jag denna gång verkligen skulle njuta av den fina magen och så vidare, och det har väl gått bra till viss del. Bättre på slutet, än där i början/mitten när man bara känner sig sådär chipstjock, hehe.

 

En sak som jag har otroligt svårt för i den gravida kroppen är dock alla andras tankar om den, som gärna och ofta luftas rakt ut. Det är en sån fixering vid en gravid kvinnas kropp, och även om många kommentarer inte är menat något elakt, så någonstans på vägen glömmer man liksom bort att det finns en person som tar emot kommentarerna bakom varje gravidmage. En person som dessutom är sådär lagom hormonell som ska bearbeta och processa den kommentaren. Det bästa vore om vi alla bara boostar gravidmagarna istället för att kommentera storleken på magen eller viktuppgången. De senare bitarna har barnmorskan på MVC full koll på.

 

Jag är otroligt ödmjuk och tacksam över att min kropp klarar av att bära sig genom en graviditet, och hur kroppen fungerar. Det är ingen dans på rosor, och att sen avsluta en 9 månader lång förändring med en förlossning, ja vad ska man säga... Heads up till alla oss mammor! Och såklart till alla pappor/partners som är med på tåget, står ut, står bredvid och peppar hela vägen fram till målet.

 

Vecka 23

Vecka 24

Vecka 26

Vecka 28

Vecka 30

Vecka 32

Vecka 34

Vecka 36

Vecka 38