Svaghet
Min största svaghet här i livet är chips. Jag älskar chips. Jag ogillar det faktum att jag kan gå och längta efter att få äta ett krispigt chips hemma i soffan. Helst med holiday-dipp till. Mums. Brukar ju inte sluta med att jag äter ett chips heller. Haha. Efteråt känner jag ofta "vad det verkligen så himla gott?! Helt klar ovärt".
Sedan kan det gå någon vecka och så helt plötsligt bara måste jag ha c.h.i.p.s. Igen. Och var-det-så-himla-gott-tankarna är som bortblåsta. Karaktären likaså. Jag skyller dock helt och hållet ifrån mig på detta begär. Jag blir nämligen oftast sugen på chips när det görs reklam för det, och det faktumet stör mig ännu mer. Jag känner att jag blir pålurad känslan av att vilja ha chips, vilket jag ju också blir! Hade jag inte sett reklamen hade jag antagligen inte varit det minsta sugen på chips. Ghaa. Just nu sitter jag här och önskar mig en chipspåse. Teleportera hit en grillchipspåse, tack. Och allt tack vare reklamen på blogg.se. Känns inte helt fair mot en sån som mig. Damn it. Ge. Mig. Chips.