Inskolning.

Imorgon har vi haft inskolning på schemat i en vecka. Många vill veta hur det går för Frallan... Varför vill ingen veta hur det går för mig?! Det, kära vänner, det är ju någonting att prata om. 

Till att börja med, jag är helt slut. Bara det här med att passa tider med en liten minimänniska, varje dag, är ju en utmaning i sig. Under hösten har jag passat tider tre morgnar i veckan, men då på eget bevåg. Nu är vi liksom ett team som ska iväg. Hitills har vi snubblat in nån sekund runt aningens lite på gränsen till försent. Men jag menar, alla kan ju inte komma samtidigt. Det skulle bli väldigt trångt i hallen då. 

Sen har vi den känslomässiga utmaning, jag har gråten bakom ögonlocken konstant dessa dagar känner jag. Och då har ändå inskolningen gått väldigt smooth hitills. Men det är väl det här med att lämna bort sitt barn till någon annan - det måste ju strida mot moder natur och alla modersinstinkter i hela världen. Nej, nej och nej, jag tror säkert att man vänjer sig till slut (hoppas?!) men just nu är jag ett nervvrak som får utstå denna vedervärdiga tortyr. Buhu. 

Tortyren i sin tur ledde till detta. 
T O R T Y R. 
Dagens händelse. Kl 08:46. 
Jag: hej då gubben, ha en bra dag 
Föris-fröken: kom, ska vi gå in och leka?
Frallis: vänder sig om och springer in på förskolan. 
Jag i tanken 1: åh, perfekt, inga tårar, skönt. Han är i trygga händer och jag är bara ett samtal bort om det skulle vara något. 
Jag i tanken 2: me-me-men, är det inte nu han ska gråta och visa att han aldrig vill skiljas från sin mamma. Nähä, inte det. Men är det okej om jag gråter då?! Nån måste ju gråta! 
På vägen hem hjälpte vi grannen att skotta lite snö. (Sidospår). 

Som ni förstår så är det galet jobbigt med inskolningen, trots att han verkar trivas där, trots att jag förberett mig mentalt på den. Känslorna är "all over the place". Pust. Men, det blir nog en vardag av detta med.
2 kommentarer
Jenny

Men Åsa... inte kan det vara så hemskt!? Jag hoppas att du spär på lite grann, annars vill jag inte ens tänka på det där med fsk-start. Tur att det är ett år bort och att minstingens pappa får ta inskolningen. Säkrast för hans mamma lär ju vägra gå därifrån annars!

Svar: Neeehej ingen kryddning alls, bara superhemskt 🙈🙈
Åsa Linnea

Amanda

Åh, vilken sötnos! :)