Vecka 39

Om max en månad är vi föräldrar. 
Svårt att tänka sig, men ack sån härligt pirrig känsla. 

Magen känns sprängfärdig, stenhård eller stenhårdare typ. Alltså, nog för att det säkert är übermysigt där i magen, men när livmodermuskeln får för sig att sätta igång ett träningspass inför förlossningen, då kan det inte vara så himla härligt därinne. 

Har inte gått upp i vikt sen midsommar - trots att magen växt. Det är gött iaf, men jag längtar såå efter att få bestämma lite över min egen kropp. Men det kan väl också dröja va? 

Andra saker jag längtar efter så här mot slutet. 
- sova på mage. 
- sova på rygg.
- eller bara sova som jag vill, inte som magen vill.
Verkar förresten dumt att längta efter att sova så här veckorna innan man har en liten Spikis i familjen. 
Önskar om - längtar till att kunna ligga ner lite som jag vill och tycker känns bekvämt. 
Sover för övrigt utan anmärkning än så länge. 
- äta salami, brieost och andra gottigheter
- go intervallträning
- styra över min egna blåsa

Under större delen av preggo-tiden har jag varit väldigt nojig över träningen, vad jag får göra, inte får göra, bör göra och så vidare. Nu känns det som att det har släppt. Lite som att nu kan jag tuta och köra, för Spiken är färdig därinne och det värsta som kan hända {hoppas jag} är att en förlossning sätter igång. Värsta... Eller bästa :-) Så här i efterhand inser jag ju att kroppen är sjukt effektiv på att säga ifrån om vad som funkar och inte, så även om det finns en massa läsning, tips och så vidare är det ändå ens egen kropp som får avgöra.

Knappt två veckor kvar till bf. 
Det ville jag visa så här. 

Mattias sa 'ta ner fingrarna' och 'så, det blev det bästa fotot'. 
Det såg ut så här. 

0 kommentarer