Lärarnas uppdrag

Det händer att jag saknar att vara klasslärare. Jag saknar klassrumsundervisningen, att ha en egen klass att forma och arbeta med dagligen, att skapa relationer och se individer växa fram och vara med och skapa personligheter, självkänsla och verktyg för sociala och kunskapskrävande situationer.
 
Jag kan sakna att arbeta med IKT mer kontinuerligt, att dyka ner i matematikens spännande och logiska värld, till och med att rätta prov. Framförallt är det väl den första biten jag kan sakna, det här med relationerna och den nära kontakt man får med elever som man träffar dagligen. I arbetet som idrottslärare träffar jag långt många fler elever, och gör förhoppningsvis avtryck hos fler, men på ett lite annorlunda annat sätt.
 
Saknaden avtar dock ganska snabbt när jag kommer över sådana här {<-- länk} texter, som beskriver klasslärarens arbetsbelastning. Då ramlar känslan av att aldrig hinna det man vill hinna över mig, komma hem gråtandes på eftermiddagarna efter noll andningspauser och ett buttert humör som går ut över omgivningen. För det var ungefär så det var med arbetsbelastningen som klasslärare, stundtals. Den orimliga arbetsbelastningen som gör det i svårt att göra ett bra jobb med fokus på kunskap och utveckling. Jo, jag vet att jag gjorde ett bra jobb som klasslärare, jag gjorde mitt bästa, men jag var inte nöjd med det jag gjorde. Jag ville så mycket mer, men tiden åts upp av annat och att behöva sitta och skriva dokument upp och ner eller sitta i timslånga möten "'för sakens skull' skapade alldeles för mycket frustration hos mig, en person som gillar det effektiva och nödvändiga. 
 
Nej, arbetsbelastningen för klasslärare är orimlig. Vad ska man plocka bort för att minska belastningen, kan man då fråga sig? Ja, det har genomförts några förslag ovanifrån om slopade skriftliga omdömen för elever med betyg, skriftliga omdömen bara en gång per läsår och så vidare. Jag vet inte om dessa insatser gör någon markant skillnad.
 
Mitt förslag är att minska omfattningen. Jag tycker ändå att det mesta (men långt ifrån allt) av det som ingår i en klasslärares uppgifter är relevanta och inte bör tas bort. Belastningen kan minskas genom att dra ner på (och begränsa) antalet undervisningstimmar och minska elevantalet i klasserna. På så vis minskas arbetsbelastningen för lärarna, genom mer tid för pedagogisk utvecklingstid, klasserna blir mindre vilket ger möjlighet till att fler elever får det stöd de behöver och har rätt till. Jag tror även att ett vinnande koncept är att arbeta mer ämnesinriktat som lärare, på mellanstadiet (har spenderat för lite tid på lågstadiet för att ha en uppfattning om hur situationen kan lösas där). Att fokusera på något eller några få ämnen ökar kvalitéten på undervisningen, i jämförelse med en lärare som behöver ta hänsyn till upp emot tio (!) kursplaner i sin undervisning.  
 
Men innan detta händer så nöjer jag mig med att sakna klasslärarskapet lite då och då, snubbla över en text om lärares enorma arbetsbelastning och jobba vidare som ämneslärare. 
1 kommentar
Linda

Förstår de där med arbetsbelastningen och i och med hur jag har haft och har de med mina som behöver extra stöd så är ju helt klart mindre klasser nått man önskar.
Tittade på lite gamla minnen ikväll jag Erika och tjejerna J S och M. Åland, och filmen när dom får vatten över sig mm. Vi e nog alla rätt eniga om att tjejerna kunde inte fått bättre lärare än dig och Conny.
Högstadiet och tonåringar har ju sina härliga stunder de åxå men att få titta tillbaks och tänka på alla fina ungar och lärare i 6A de e nått som gör mig extra glad så här en seg kväll med halsfluss och feber. Kram

Svar: Åh, vad gullig du är Linda! Så där får du inte skriva till ett preggo med massa hormoner, blir ju alldeles gråtfärdig (nu kan jag iaf skylle på hormonerna :) Ja, riktigt härliga minnen är det, särskilt sista året i 6:an, då kunde vi skörda lite av det arbetet vi gjort :) Klassresan var ju helt underbar! Massa kramar till dig!
Åsa Linnea