Ficktjuvar i Aten
På ett sätt var det hemskt, det känns olustigt att någon annan springer runt med mitt körkort och plånbok mm. Det känns mycket bittert att bli bestulen. Man känner sig lättlurad och utsatt. Men samtidigt får vi vara glada över att vi slapp vara med om någon våldsam handling och det hade kunnat vara mycket värre.
Vi hade kunnat bli av med våra mobiler, pass, kameror och även Mattias kort. Det var tur att Mattias hade sina kort i fickan, för då hade vi fortfarande så vi kunde klara oss.
Det var tur att det var sista dagen på resan, nu hade vi 40 € kvar av våra fickpengar, som mest hade vi 500 € i börsen.
Vi upptäckte det på en gång så jag hann ringa och spärra båda bankomatkorten och blev inte av med något på kontot. Som sagt, det kunde varit värre, men usch för ficktjuvar.
Så efterspelet av denna händelse fick alltså bli att ringa och spärra bankomatkorten, besöka polisstationen och göra en anmälan på plats, göra en anmälan i Sverige och spärra körkortet.
Jag måste bara säga att allt det där gick mycket smidigt. Mattias hade som tur var ett spärrnummer i mobilen som jag kunde ringa. det var till fel bank men jag blev kopplad till rätt bank. Bankomatkorten var lätta att spärra och nya kort beställdes på en gång. Körkortet kunde jag spärra över internet när jag kom hem, jättesmidigt! Polisanmälan här hemma i Sverige gjorde jag också över internet. Jag älskar denna smidiga värld när man inte behöver sitta halva dagar i telefonköer.
Polisanmälan i Aten var ju en historia i sig:
Först får vi leta rätt på vart polisstationen ligger. I det området cirkulerar det massvis av poliser (varför inte sprida ut sig i staden?). Väl framme vid stationen möter vi ett gäng uniformerade poliser och vi förklarar vad som hänt. Poliserna frågar vad som hänt och och vart det hände. Efter det blir vi ombedda att gå upp till våning 3. På våning 3 möts vi av två greker som sitter med handklovar utanför ett kontor. Någon säger till oss att sitta ner och vänta. Vi får alltså sitta där i samma rum som grekerna med handklovarna. De börjar prata med oss, frågar om vi pratar grekiska eller tyska. Mycket olustig situation där och då. Folk springer runt i korridorerna och pratar grekiska. Ingen har uniform på sig och det är svårt att avgöra om de jobbar där eller inte. Vi får hjälp av en man i en grön t-shirt med Tom & Jerry-tryck på. Hmm. Till slut får vi komma in på kontoret och fylla i en blankett med vad jag blivit av med. Man vill inte veta vad som hänt eller hur det hänt. En kopia tas av blanketten och jag får den. Greken bakom skrivbordet avslutar med att säga:
"Show this to your country (om blanketten) and if we find something we give it to the embassy"
Som sagt, det kunde varit värre. Besöket på polisstationen i Aten kändes bara som ett stort skämt med de två männen i handklover som satt och stirrade på oss, personalen som man inte visste om de jobbade där eller ej och nivån på bemötandet. Hursomhelst, det mesta gick väldigt smidigt efteråt i alla fall vilket underlättar sådana här situationer.
Usch vad hemskt...usch för ficktjuvar..