Tjugohundraåtta
Fick inspiration till att skriva en krönika idag. Dels pratade de mycket om året som gått på radion imorse, sen läste jag Thereses årskrönika och bestämde mig för att summera året som gått. Detta är mitt tjugohundraåtta i ord. "Som vanligt" kommer en med bilder också. Trevlig läsning för den som orkar, annars kan ni ju bara vänta tills bilderna kommer. (Vissa (Niklas) orkar ju inte läsa).
Det är fantastiskt vad man hinner med mycket på ett år. Tiden går väl aldrig så fort som när man har roligt? Tjugohundraåtta har sprungit förbi. Jag har hunnit med massor med saker under året. Träffat många nya vänner och även skapat djupare relationer med de jag redan har. Jag har sett nya platser och skaffat mig nya erfarenheter. Under året har jag upplevt både glädje & sorg, lycka & olycka, trygghet & rädsla. Jag har skrattat mycket, men även gråtit. Jag kan inte peka ut något särskilt som det bästa med året, alltför många saker konkurrerar om den benämningen.
Tjugohundraåtta är ett år som jag kommer minnas länge. Jag kan se tillbaka och komma ihåg de dagar vi låg och solade på stränderna i Asien, på alla timmar jag lagt ner på handbollen, på de nervösa stunderna precis innan jag träffade Mattias (när jag alltid ringde Carro), på alla matlådor och middagar jag fått av min Moster, lagfesterna och aktiviteterna vi har haft under säsongerna, viktiga matcher vi vunnit och förlorat, underbara sommardagar med sol och bad... Skulle kunna fortsätta ett bra tag till och när vi nu ska summera tjugohundraåtta känns det som ett bra år.
Tyvärr har detta år präglats av skador och sjukdomar vilket gjort att delar av mitt liv blivit lidande. Jag har lagt ner många timmar rehabträning på min axel hos min sjukgymnast. Till slut har det gett resultat och jag är nu friskförklarad i axeln. Dessvärre klarade jag mig inte särskilt länge som skadefri, utan nu har jag istället två trasiga korsband i höger knä och väntar på en operation. Jag vet hur jag kommer starta upp tjugohundranio i alla fall...
Men, efter regn kommer solsken, och jag antar att livet inte går under bara för att jag har skadat mig och inte vet om eller när jag kommer kunna spela handboll nästa gång. Det gäller väl att bryta ihop och komma igen. Och som min gamla ungdomstränare sa om mig "Åsa är fruktansvärt envis, om man säger att hon ska springa in med huvudet rakt in i en vägg för att hennes handbollskarriär står på spel, så gör hon det."
Trots detta så kan jag inte annat än att tycka att mitt tjugohundraåtta har varit ett fantastiskt år.
Minnesvärt från 2008
♥ Asienresan tillsammans med Hilda
♥ Kärleken
♥ Den tjugoåttonde juni. Sommarens bästa dag!
♥ Kvalsegrarna mot Kärra
♥ Åland med släkten vecka 30
